/
Biografi /
Det kallas ett race. Kapitel 17, sidan 160.
Felix vaknar upp ur sin neuroleptikasömn. Han reser sig sakta upp, sätter sig på sängkanten och stirrar med dimmig blick på papperskorgen. Han ser hur ett av hans ögon lämnar ögonhålan och flyger ner i papperskorgen. Han förstår att han haft en hallucination. Sakta ställer han sig på svaga ben. Tårna drar sig in under foten i kramper orsakade av medicinen. Han känner sig kåt och går ut på den kala toaletten och runkar. Han får utlösningskännslan men satsen kommer aldrig. Han blir rädd och förbannad. Jävla medicin. Ordinationen är på 200 milligram flytande mallorol fyra gånger om dagen. 800 milligram per dygn. Jaja. Det är inget att göra något åt. Det gäller bara att sköta sig så att man kommer härifrån.
Felix går ut och sätter sig vid matbordet.Han tar två stora portioner som han äter glupskt och slarvigt. Efter middagen blir han sittande i rökrummet några timmar innan han går ut och sätter sig framför tv:n. Han känner sig tung