/
Biografi /
Det kallas ett race, sidan 183.
- Du kan inte stanna i steg ett hur länge som helst.
- Jag ska börja planera jag lovar.
- Jag vill också att du funderar på att berätta din levnadshistoria. Jag tror det kunde vara bra för dig.
- Okej!
- Du har börjat bra Felix och du är på god väg. Hur mår du nu?
- Jag mår bra!
- Hur då bra?
- Först och främst är jag glad för att jag är omtyckt. Jag är ledsen för att jag var ensam när jag var liten. Jag är arg för att jag inte kan förklara mig riktigt i alla lägen och då blir jag också lite rädd för att jag ska få konsekvenser.
- Okej! Ska vi hålla där för idag?
- Ja! Tack så mycket.
Tiden i terapin använder Felix till att berätta sin levnadshistoria. Han berättar om sin uppväxt i Karlskoga. Om skolgång, sina många arbeten i ungdomsåren och tiden på Bofors. Om sitt deltagande i olika fritidsaktiviteter och lumpartiden och sitt första samboförhållande i Degerfors på sjuttiotalet.
Han försöker dela med sig av sorgen kring att han som mycket liten tvingats lämna potatisstaden Alingsås, och sin far, efter att hans föräldrar skilt sig i början på sextiotalet.
Dessutom tittar han på effekterna av förhållanden och arbeten han haft under tiden i Göteborg, Malmö, Sundsvall och Örebro.