/ Biografi /

Det kallas ett race, sidan 191.

Under hösten 2000 kommer det viktiga steget att sluta med medicineringen. Felix har haft hjälp av medicinen mot sitt dåliga mående en tid men nu är det dags att sluta. Felix klarar det bra även om det fins mycket motstånd till hans ställningstagande. Några ur personalen stöttar Felix och andra är tveksamma till att sluta medicinera. Efter några månader känner sig Felix trygg och hans terapeuter uttrycker att Felix har lyckats.
 
Diskussioner om utflyttning börjar ta form och den 11:e januari 2001 flyttar Felix till en utslussningslägenhet på Fredsgatan i Höör.
 
Omställningen från att bo i ett kollektiv till att vara ensam i en lägenhet blir svår för Felix. Helt plötsligt försvinner det goda måendet. Han befinner sig ensam och utlämnad i en ny stad, i en om än modern och något sånär möblerad lägenhet, så ändå i en på det hela taget ganska intetsägande och opersonlig miljö.
 
Dagen han flyttade in är ganska konstig. Han anländer med sin terapeut vid lunchtid. Vid parkeringen står en man och ansluter motorvärmaren till sin bil. Felix undrar om det finns någon gemenskap här så han tittar inbjudande på mannen. Mannen tittar upp men slår snabbt ner blicken och fortsätter med elanslutningen. Felix får fram ett lite tafatt- Nähä, och går nedslagen in i lägenheten. Han sitter hela helgen vid köksbordet och tittar in i väggen. Då och då kommer folk och går förbi på trottoaren utanför. Anonymt och sterilt. Felix undrar om folk i allmänhet har någon kännedom om människorna från behandlingshemmen. Vid ett tillfälle frågar han sin