/
Biografi /
Det kallas ett race, sidan 194.
Felix skällt ut en invandrare som bor granne med Felix och skrikit åt honom att åka hem dit han kommer ifrån.
Felix blir transporterad till Sankt Lars mentalsjukhus i Lund. Han får stanna för observation vid Sankt Lars under två veckor och blir medicinerad under följande halvår
Han inser att han kämpat för någonting. Möjligen är det bara överlevnad. Kanske även för att bli sedd, omtyckt och
få kärlek. Han är osäker. Däremot står det klart för honom att oavsett vad han kämpat för så har han förlorat.
Den första kampen. Kampen om existensberättigande. Det hade varit en kamp emot. Emot sig själv och emot samhället. En lång och utdragen kamp som aldrig skulle komma att kännas riktigt klar. Nästa kamp. Kampen som handlade om att vara här och nu. Det hade varit en kamp för. För sig själv och för välmående. Den hade han haft på behandlingshemmet och han hade vunnit den. Vunnit den med hjälp av egna ansträngningar och människor ur eller runt den egna gruppen. Det förstår han. När han fattat det och sätter in det i sitt sammanhang så kommer han snart underfund med att nästa kamp då borde handla om att få vänner och känna sig accepterad, inte bara i den egna gruppen utan också utanför den egna gruppen och i det kollektiva medvetandet.
Åter i Höör tar Felix beslut att han ska göra något åt sin ensamhet.