/ Biografi /

Det kallas ett race, sidan 124.

 - Din jävla skitgris. Är du så in i helvete dum att du ska skita ner i sängen. Du hatar mig. Du vill döda mig. Du ska inte göra så mot mig. 
 
Hon slår Felix med lampan. Slaget tar i armen. Det gör inte så jävla ont men hon slår i alla fall. Det är ju faan vad hon blivit lynnig, tänker Felix. Han är väl inte så jävla oljig. Han är bara trött. Trött. Trött. Vila. Ligga stilla. Vad som helst men var bara tyst. 
 
En annan dag när Felix kommer hem och har tappat nyckeln öppnar han brevlådan och ska ropa på Nina. Då står hon och mässar i hallen.
 
 - Det ska brinna. Jag ska bränna upp huset. Allt ska brinna och jag ska brinna.
 
Va faan. Är hon klok eller. Han springer ner till bilen, hämtar en kofot, bryter upp dörren och kliver in genom hålet. Där står Nina och tittar på en brasa av handskar, sjalar och halsdukar som brinner i en nätkorg av stål som hänger på väggen. Felix rusar ut i köket och  hämtar en tillbringare med vatten och släcker. Nina står och gråter. Hon tänkte alltså bränna upp hela lägenheten och brinna inne. Där kom dom undan med blotta förskräckelsen. 
 
Dagarna går och pulverförsäljningen lyser med sin frånvaro. Någon hundring får dom in då och då men det räcker inte ens till egen förbrukning. En dag kommer ett gäng killar och snackar med Nina. Felix