/ Biografi /

Det kallas ett race, sidan 143.

genom motorhuven, in genom passagerardörren och fast i stolen. Dom drar av tre gram för fadäsen. Vid hundratjugo kilometer i timmen slutar vibrationerna så det är bara att gasa på.
 
Frampå småtimmarna parkerar Felix utanför Nina och går upp för att knacka på. Det är ingen som öppnar och Felix har ingen nyckel. Han lyssnar i brevlådan. Det låter som om det är någon därinne. Har hon tagit dit en snubbe? Tagit pulver och blivit kåt. Nina. Ingen ska på henne. Visserligen är deras förhållande mycket att hänga i granen men hon är faktiskt hans. Ingen torsk ska på där. 
 
Han går ner efter en hammare och bryter upp masoniten i dörrspegeln. Det är mörkt därinne. Mörkt och tomt. Hur kunde han höra så fel.
 
- Hallå!
Nina ropar i trappen. 
 - Ja, älskling. Du behöver inte vara rädd. Det är bara jag. Du förstår.....
 - Din idiot. Va håller du på med. Är du sinnessjuk. Ska du bryta upp dörren igen.
 - Jag trodde du hade en snubbe här. Jag var säker på att jag hörde något. Det kunde hänt någonting.
 - Fy vad du är jobbig.Det går inte göra någonting för dig. 
 - Vad menar du?
 - Titta här.