brdtext.blogg.se

Precis när Felix ska släppa in Vingen rusar fyra civilklädda poliser från knarkspan ner från våningen ovanför och tränger sig in i lägenheten. Alla blir visiterade och får visa legitimation. I plånboken har Felix en liten påse bakom en extra läderbit i myntfacket. Dom hittar inte. Inte heller hittar dom tjacket. Felix, Nina och Vingen får sitta i köket under bevakning när en kvinnlig polis vänder upp och ner på rummet hallen och toaletten. Därefter får dom sitta i rummet när köket gås igenom. Nina har gömt tjacket i en rödmålad binda bland dom andra bindorna i äckelpåsen på toaletten. Där letar inte ens den minst äckelmagade polis. 

 

- Hör du Lind. Du har setts köra en silverfärgad 164:a. 

 - Ja.

 - Den är inte registrerad på dig.

 -Pappren är nyss inskickade.

 - Mm. Du får följa med till stationen.

 

Cellen är kall och trist. En väggfast brits med kriminalvårdsverkets slarvigt bäddade sängkläder, en väggfast bänk med askkopp av plåt, en liten pall, ett cellfönster med buckligt glas som gör sikten omöjlig, en celldörr med tittglugg och en gult skinande takbelysning som tänds och släcks utifrån. Felix tänker för sig själv. Här har dom flesta suttit. Idioter som smarta. Farliga som harmlösa. Det är egentligen bara två typer som inte varit här. Dom som knarkar så sällan att dom aldrig råkat vara hemma hos en langare när polisen gjort nerslag. Och så alla sextonåringar. Dom som har en polare, som har en polare