/ Biografi /

Det kallas ett race, sidan 150.

som kan handla. Dom som ständigt söker sig närmare spänningen, makten och ett bättre pris. Dom som vare sig tror eller vet att dom kommer att hamna här. Men snart kommer dom också. Och då har varenda amfetamintorsk i hela stan varit här. Biltjuvar, bedragare, langare, postrånare, mördare och horor. Och alla har dom en sak gemensamt. Dom är misstänkta. Och oftast skyldiga. Om inte till det ena så till det andra. Några pratar och går fria. Andra pratar och får straff. Några håller käft och går fria. Några håller käft och får straff. Värst är dom som säger vad andra gjort och går fria för det.
 
En vecka har polisen på sig. En vecka att skaffa tillräckligt med material för att övertyga åklagaren om häktning. Annars är man fri. Fri att springa ikapp knarkslavarnas blytunga fotboja. En kula som rullat iväg en bit under tiden man fått äta, sova, och börjat tänka klart. En möjlighet. En chans. En utväg. Nej nej. Spring ikapp. Sätt i foten. Slå igen låset. Vrid om och kasta iväg nyckeln. Slå i dig en snutnoja och kuta omkring om nätterna tills handklovarnas kalla stål slår verkligheten i huvudet på dig. En schizofren verklighet som balanserar mellan respekt och förakt. För sig själv och andra. Ja, fy hur det är. Här sitter Felix som en annan vargunge. Han är både listig och stark. Han klarar sig nog.
 
 - Du har gjort ett villainbrott utanför Kristianstad. Något vi tror är ditt däcksmönster finns på en skogsstig i närheten av brottsplatsen. Ett antal bestick. Närmarebestämt delar av bytet fanns i det du