/ Biografi /

Det kallas ett race, sidan 158.

Under några år hade han varit en del av den kriminella världen. Bott i en liten etta med sovalkov och pentry på Möllevångsgatan. Hankat sig fram på smådilar.  Lärt känna både svenskar och  invandrare i Malmös undre värld. Haft olika hallucinatoriska upplevelser.  Han hade börjat stjäla i affärerna för att överleva. Microvågsugnar, bakmaskiner,  espressomaskiner och ibland bara mat för att kunna äta sig mätt.
 
En natt bröt han loss toalettstolen och fortsatte att bryta i golvet kring badkarsavloppet i hopp om att hitta knark. Vid ett tillfälle kastade han ut stereon genom rumsfönstret för att han trodde att han var avlyssnad. Ett tag tjänade han sitt uppehälle genom att sälja valium till heroinludren på horstritan. Han hade suttit häktad en månad i Kristianstad, brottsmisstänkt under åtta olika åtalspunkter, men gått loss. En gång tänkte han skjuta i sig en lösning på flugpapper men hejdat sig i sista sekund och hällt ut den klibbiga lösningen  i vasken.
 
Vid två tillfällen hade han varit på kortare behandlingar för sitt missbruk men inte varit tillräckligt motiverad att sluta utan istället gått tillbaka ut i missbruk. Nätterna tillbringade han ofta på spelklubbarna runt Möllevångstorget. I tre omgångar hade han suttit anhållen i Malmö och en gång i Köpenhamn för mindre förseelser. Han hade förlorat körkortet igen. Socialbidraget gick oftast till droger och hyran låg han efter med. En gång hade han sånär slagit  i sig en aidsmacka som han blivit erbjuden att dela med en hiv-positiv pundare. Han hade haft skabb och blivit smittad med gulsot.