/
Biografi /
Det kallas ett race, sidan 85.
Väl framme i Värmland letar Felix upp Göran som inte kommit riktigt loss ännu så Felix beslutar sig för att ta med femton gram i en löspåse medan Göran får behålla den tredje tjugofemman sedan åker Felix söderöver. Han tar en sväng till Storgårn' i Göteborg och blir där föreslagen att gå upp till en kille på gården för att eventuellt få sålt lite pulver. Killen är hemma. Han presenterar sig som Morgan och säger att han jobbar på gatukontoret. Det mesta av hans lön brukar gå till amfetamin. Han har nyligen brutit med sin flickvän så han har inget emot lite sällskap. Felix får sova på en madrass i köket och får låna lite kläder mot att han bjuder på knark då och då. Han skaffar sig snart en liten kundkrets. En tjej som går på komvux, en kille som går på socialen, en annan som jobbar och en som är sjukskriven. Ingen av dom är särskilt bra betalare men ganska enkla och behagliga. Felix blir kvar på gården över julen och en bit in på det nya året. Den första tiden är ganska sansad även om han är vaken dag och natt. Dygn efter dygn. Men det är ett härligt vinterväder och det finns alltid något att pyssla med. Ute och åka, träffa nya människor, spela gitarr, kasta pil och hålla på och småpunda med udda saker. En dag försöker han bygga en våg med hjälp av en tjock ståltråd och en tång. Det är ett ganska hopplöst projekt men inte helt misslyckat. Det blir en slags balansvåg med vikt och motvikt som klarar ett par tre gram med ungefär tjugo- trettio procents felmarginal. Vikterna är ciggaretter och motvikten är pulver.